Boken.

                              Tänk   vad en bok kan  betyda för en  människa.  En liten

vilsekommen kille i tioårsåldern   hade en bok som sin bästa  vän i tre års

tid. Under tidiga vårdagar i solens  värmande strålar fördes han  i fantasi-

ens värld i  bokens famn ut i  vilda  äventyr. Det  fanns ej  plats  på jorden

där dessa äventyr gick av stapeln där bokens makt ej rådde. Det var vilda stormar på heta breddgrader där endast  pirater och  buccaniärer härjade

Slogs och drack samt förförde sköna kvinnor. Alla kämpade en ärlig kamp

där ridderlighet var ett absolut krav, där  även ärliga män i  statens högre

sfär visste vad ansvar och moral betydde

                             Som  guldgrävare  i  västerlandet  i  strid  med  elementen,

saltöknarnas  hetta med  förgiftade vattenhål,  stekande sol från en himmel

som endast  förmörkades av gamarna som cirklade  sig närmre och  närmre

tills dom nästan satt på hans grådammiga klädtrasor som knappt skylde den

utmärglade kroppen. Räddad av en gammal surdeg som sett fler utvaskade

gruvhål än de flesta, återförd till livet och andra äventyr.

                             Ponnyexpressens  tappraste ryttare som i hällande regn i

indianernas marker riskerande sitt  unga liv endast för äventyret och äran.

Vackra salonflickor väntade vid varje ändstation och grät när han red vida-

re. Det gripande  slutet når han som en  nåldyna fylld av pilar heroiskt full-

gör sitt sista uppdrag.

                              Världskrigets bästa flygare som stred i  en sorts luftcirkus

där seger var det enda  som  kunde  räknas. På  den  tiden  fanns  bara  ett världskrig. Att i en Sopwich V svinga sig ibland molnen sökande efter Röde

Baronens Focker D VII. Sedan genom  rollar med  eller utan  toppspin  söka

efter läge, genom  Immelmansvängar och andra av de  stora ässen utprova-

de finter  få fienden i  hårkorset för låta  kulsprutorna  tala sitt staccatomed-

delande till en krigstrött värld att nu har det kommit  en obestridig  mästare

som kan och skall frälsa dem ur fiendens hotfulla grepp.

                             Tänk att i  Afrikas djungler  tränga fram till  de platser  som

ännu var vita och outforskade på kartorna. Efter strapatser med olika stam-

mar till slut finna elefanternas kyrkogård.  Dessa enorma  rikedomar i elfen-

ben blev  grunden att  bygga ett  nytt  imperium  bland  dessa  naturfolk, att

rädda  dem  undan  misionärernas  predikningar om  straff , straff  för att de

levt ett liv efter vad deras förfäder lärt, till naturens bästa.

                            Genom bakgator och skumma gränder i Marsielle söka sig

till Legionens  rekryteringskontor, Att sedan i  Saharas  böljande  sandhav

strida mot  Riffer och  Kabyler, att i  heta morgnar i  stram  givakt för fanan,

Le Tricolor, höra  reveljen förkunna att en ny dag randats. En dag med nya

strider  och kanske  en ärofull död i  skuggan  av  palmerna vid  oasen som

var tvungen att försvaras till varje pris.

                             På Pampas vida  slätter bland  guachos och  peoner  driva

boskap för Argentinska jordägare som genom förfädernas stölder och härj-

ningar vältrade sig i rikedom och lyx. På en  bodega träffa den skönaste av

senoritor för att med slit och arbete bygga upp  ett eget imperium med folk

och djur i lycka och samförstånd. Kan man inte vara bäst i sina drömmar då

är det ingen ide att drömma alls.

                             Otaliga  är  de  drömmar  som blev  sanning  och verklighet

i denna min egen bok. Den magiska  kraft den  besatt  kunde  sekundsnabbt

förflytta mig från framtid till forntid. Även  från en plats till en  annan som om

jag blivit dematerialiserad, på bråkdelen av en sekund. Att fritt sväva mellan

himmel och jord på  dess breda  på översidan  flata grenar  var en fantastisk

och  lyckogivande  upplevelse,  att  föras  hän  utan  droger  eller  konstlade

medel. Min bok, mitt träd var kanske mitt narkotium.

                                                                   

 

                               Dessa äventyr upplevdes även under  varma sommarda-

gar såväl som under förhöstens svalka, då bokens blad  slutligen ändrade

färg för att i sinom tid sakta singla mot jorden att där förmultna för att ånyo

inkomma i kretsloppet. Nu finns ej boken mer.Nittonhundrafemtiosex blev

den nedsågad och är nog för länge sedan bliven till aska.

                              I min bok fanns allt en genom myndigheternas försorg de-

porterad Söderkis behövde för att överleva. Främst  lärde han  sig att med

fantasiens hjälp fly  undan en  obarmhärtig värld.  Dessutom har alla dessa

drömmar varit en sporre att senare i livet se  några av de platser där även-

tyren utspelats. Inte på långa vägar hälvten  av miljöerna har ens varit möj-

liga att återse. Många ställen fanns bara i den  oförstörbara drömvärld som

han skapat och fortfarande bär med sig.

                              Där uppe i  trädets  krona i  drömklykan låg  han  trygg  hur

det än blåste. I denna av  naturen skapade  famn skapades i  bland sovande

i bland vaken  alla äventyren.  En psykolog  skulle  nog  se  en  modersfamn

där uppe bland de släta grå  grenar som genom händers och fötters nötning

blivit blankpolerade.

                              Ofta har jag drömt mig tillbaka till  mina drömmars bok, den

som gav utan att ta, allt jag ville ha fanns  i boken  och allt  var  mitt så länge

jag önskade. Gränserna för vad jag  kunde önska var så fjärran att jag aldrig

var ens nära. Ett substitut för min barndoms  träd har jakten,  med dessa till-

fällen till drömmar i ensam total tystnad som i bland inträffar, varit . Eftersom

jag är lycklig nog att på detta sätt skapa mig en värld där jag trivs och dit jag

kan fly undan verklighetens trista grå  vardag önskar jag  att även andra kan

skapa sig sin liknande plattform.

                                                                                                                                                                             

                             

  TILLBAKA

Ännu en av min pappas texter oredigerat

Jag vill ha det så , jag tror att han skulle gilla det

Pappa lärde sej datorn på sista tiden

Det är därför som ni idag kan få läsa en del av hans alster

Men som jag sa han hann inte med allt han ville

 

  mitt evinnerliga tjat om att leva NU  är inte obefogat

 

Jag lägger snart in fler av hans texter , gå gärna in i min gästbok sen o säg vad ni tycker