Dagen efter operationen passerade i försiktighetens tecken.Med tanke på hur lätt det kändes efter operationen ,man kunde ju gå o inget gjorde ont,så va de inte så kul att upptäcka att de inte alls skulle vara precis så lätt som jag hade trott.Men till kvällen hade jag iallafall lyckats sträcka ut benet så att jag kunde hålla det rakt, ;O) ett tag trodde jag nästan att de inte skulle gå att räta ut det nåt mer , här gäller det att röra på bitarna så dom inte fastnar i lustiga positioner.Jag längtar ut i skogen o solen skiner för fullt därute. o det ligger ett tunt snötäcke o lyser upp ,
Termometern har inte orkat långt över minusstrecket inte en halv grad ens.
Idag vet jag inte mer att berätta om ,det är ju inte så lustigt att läsa om trasiga knän.Ja ifall jag inte ska berätta om min stackars mage som inte tål värktabletterna ,men jag tror jag hoppar över det.
Men jag tänker berätta iallafall eftersom det här är en dagbok.;O),många gånger får jag "springa" på toa ;O),intressant ,nej jag tänkte väl det ,skitprat skulle man kunna säga.
Förresten så har jag den ypperligaste omvårdnaden här , Jan gör allt o jag behöver inte ens gå upp till frukost ,tänk frukost på sängen , de ni de e nästan värt lite umbäranden för att bli så ompysslad som jag blir
Fast jag vet ju inte hur länge jag kan hålla mej i skinnet men jag har ett par bra böcker att läsa o så har jag ju min kära dator o en hel del bilder ligger fortfarande oredigerade.
Jag kanske skulle fotografera mitt knä o visa för er , nehej okej då gör jag inte det.
vi hörs imorrn