Thespis.

                                Nu nalkas nyårsnatten.  I den lilla stugan  långt ute på lands

bygden sitter den ensamme  gamle mannen. I vanliga fall känner han sig ännu

ung men i år är  det annorlunda.  Julen har nyss passerat med vänners visiter,

julmiddag med de kära. Men ändå så annorlunda. En längre tids förkylning har

förändrat hans vardag. I vissa  elegiska stunder  har allt kännts så tungt. Jular

förr har varit många gånger  påfrestande. I  främmande hamnar, i andra städer,

på fängelser och med andra okända människor runt om i världen.

                                 Men i år är det  lite annorlunda,  Han lyssnar  ut i tystnaden

efter det knirkande    ljudet efter osmorda nav och knastrandet av järnhjul hot

vägens beläggning. "Låt mig ej bli nästa års kusk". är tankar som flyger genom

hans gråhåriga huvud.  Fruktan är inte för egen del.  Där är inget skrämmande.

Men att under det kommande året tvingas att ombesörja den sista transporten

av en själ som tillhört en nära anförvant eller annan kär hållen människa skulle

däremot  vara  ett  öde mångdubbelt  värre  än döden.  Detta  skulle   vara ett

bevis på att  helvetet  finns. I vanliga fall med   dagens svårigheter för en leva-

nde ateist är dessa saker inga som  helst problem.  Men nyårsnatten är ej  som

andra. På teven visas  firandet runt om i världen, Människor som ser en ny och

 bättre schans, ett sundare liv och  ett annorlunda  förhållande till de närmaste.

                                  Nyårsnattaen är den natt då vägen till helvetet får sin läng-

sta stenbeläggning. " Vägen  till  helvetet är  stensatt av  goda föresatser". Al-

drig  ges så många löften,  aldrig begås så  många dumheter som  denna natt.

Ej heller aldrig är  ensamheten så ensam som då. Man kan gå ut bland alla and-

ra, skrika gott  nytt år och fyrverkerierna  ritar streck och  stjärnor på den natt-

svarta himmelen. men var är ditt hjärta.

                            Man lyssnar ut i det oändliga mörkret  .  Månghundratusen mil

skiljer oss från andra världar. Är någon av dem den plats där den gamla utmag-

rade märren, smutsgrå och oryktad, hör  hemma. Är det där den slitna illa laga-

de kärran lämnar sin last. Är det där som man som  thespiskärrans kusk blir ut-

rustad med alla signum som till yrket hör. Är det där som adresslistan finns 

de utvalda  för ett  besök av det  svarta benranglet med  slängkappan och den

välslipade lien.  Är det där ett år är  sekellångt.  Är det där som  sekundvisaren

 aldrig  rör sig. Ej ens  jordens samlade  rikedomar kan köpa mig dit,  så låt  mig

ännu en  nyårsnatt   slippa  höra  kärrans  gnissel.  Snart  gryr  en  ny  dag  och 

tankarna  blir ljusare och sinnet lättare.

TILLBAKA