Irrar runt i mina tankars vindlingar

 hinner inte med i de

förvirrande krumbukter som ligger i tiden      

                                                                                           

 

Jag kunde hålla den i min hand

 …titta på den

 o ändå inte vara säker

på vad jag såg

 

 

Intigheten presenterar sig

 som en fråga utan svar

Dyker upp ur tomheten

o stannar kvar utan att vara 

 

Känner mej som en marionett

Samtidigt vet jag att

Jag själv håller trådarna

Så min docka tar sej snubblande fram