HÄR KOMMMER LITE MER OM FÖLET O DET JAG INTE ENS VILLE ELLER VÅGADE PRATA OM ATT HUNDARNA FÖRSVUNNIT STACKARS LISBETH SOM E MIN XMAKES FRU DE VA INTE LÄTT FÖR HENNE .NÅ JAG BLEV SÅ GLAD DÅ JEANETTE RINGDE MEJ IGÅR O TALADE OM ATT HUNDARNA VA TEBAX SÅ DÄR FÖLL FÖRSTA STENEN FRÅN MITT HJÄRTA,EN STEN TILL FALLER DÅ JAG FÖRSTÅR ATT DOTRA FICK ETT FÖL BIDRAG AV FADREN.NU VÄNTAR JAG BARA ATT SISTA STENEN SKA FALLA O DET BLIR DÅ FÖLET ÄR HEMMA O FRISKT I SITT EGET HEMMA STALL

för dom som inte vet vad A2kan jag tala om att det är en hästinfluensa som inte är så bra att sprida runt

Av: jean1
Ämne: Dagens fölrapport. + lite mer

--------------------------------------------------------------------------------

Magica är fortfarande pigg och går nu i boxen med mamma, diar själv.
Alla värden är bra.
Magen fungerar, men det finns fortfarande risk att den krånglar igen + infektionsrisk i såret, för att inte tala om A2.
det är ju dock en risk, även om dom små brukar klara sej bra.

För att intetala om stenen som föll från mitt hjärta när jag fick ett STORT fölbidrag av pappa...

Förresten så råkade pappas fru släppa ut våra hundar för 3 dygn sedan och dom drog all världens väg!
Hanen börjar fatta det här med tikar, och löpande såna finns det ju fullt av häromkring.
Så vi har inte kunnat ha dom lösa som vi vanligtvis brukar, och det visste ju inte hon.
Så dom har varit borta i nästan 3 dygn. Själv har jag inte orkat tänka på den biten, men maken har ringt polisen och sprungit, kört och cyklat runt och letat.

Så igår ringde Zeta och ville ha hämtning av familjen efter påskmiddag med tillhörande drycker. Lite motvilligt gick jag med på det om det inte blev för sent.
När jag åker hem dom nästan 5 km grusväg som det är från dom så bara ligger dom där!!
Brevid vägen!
Gissa om jag blev glad!
Lilla tiken som inte ens är ett halvår än var i fint skick, hanen ganska mager, men han brukar tappa när det är löpperioder, han har ingen matlust alls då.
Dom hoppade snällt in i bilen och Xena (tiken) gnällde upphetsat hela vägen hem och var överlycklig.
När jag kom hem släppte jag bara in dom utan att säga något, och den första som märkte var Lisbeth, pappas fru. Hon blev så glad, trodde först inte det var sant. (hon är världens snällaste, blödigaste människa :-)) Kom många glädjetårar där...
Caesar (hanen) gick och la sej under bordet orolig över följderna av hans hyss, men vem kan vara arg när man bara är glad att dom är tillbaka!

Nu lämnas han inte utan tillsyn och Lisbeth tänker INTE släppa ut några hundar mer :-)om nån har glömt hur dom ser ut såklicka här hundarna alltså