Jag slutar aldrig att fachineras av trädens former o hur levande dom ter sej inför mina blickar

Jag minns då jag va liten o gick i skolan då ett träd på skolgården va min enda vän,,jag tillbringade mina raster vid detta träds stam o jag talade med trädet o jag hade det ganska bra där o nu då jag tänker tillbaka så minns jag skolgårdsljuden kommer ni ihåg hur det lät?

särskilt på våren då ljudet liksom släppte från asfalten studsande bollar rep som slog mot marken o skrik o skratt o plötsligt klockans ringande då rasten va slut ,,,ekandet av fötter i korridorerna ,,,,,slamret av bänklock o sedan det raspande ljudet av många pennor mot papper

Minns ni

nå nu kom jag bort från träden ,,jag gillar att tänka mej dom som enter som faktiskt kan förflytta sej om dom bara vill o det kan man ju se på natten då skogen gärna kryper lite närmare bebyggelsen eller hur

 

här nedan en bild på berberisbär dom förgyller hösten o man blir glad av att se dom ,,